Senaste inläggen

Av vartskadetsluta - 7 februari 2012 22:18


If tomorrow starts without me, And I'm not there to see, If the sun should rise and find your eyes
 All filled with tears for me; I wish so much you wouldn't cry
 The way you did today, While thinking of the many things, We didn't get to say.
 I know how much you love me, As much as I love you, And each time ...that you think of me, I know you'll miss me too;
 But when tomorrow starts without me, Plea...se try to understand, That an angel came and called my name, And took me by the hand,
And said my place was ready, In heaven far above, And that I'd have to leave behind All those I dearly love.
But as I turned to walk away, A tear fell from my eye, For all my life, I'd always thought, I didn't want to die.
 I had so much to live for, So much left yet to do, It seemed almost impossible, That I was leaving you.
 I thought of all the yesterdays, The good ones and the bad, I thought of all that we shared, And all the fun we had. If I could relive yesterday, Just even for a while, I'd say good-bye and hug you And maybe see you smile.
 But then I fully realized, That this could never be, For emptiness and memories, Would take the place of me.
 And when I thought of worldly things I might miss some tomorrow, I thought of you, and when I did, My heart was filled with sorrow.
But when I walked through heaven's gates, I felt so much at home. When God looked down and smiled at me, From His great golden throne,
 He said, "This is eternity, And all I've promised you. Today your life on earth is past, But here life starts anew.
I promise no tomorrow, But today will always last, And since each day is the same way, There's no longing for the past.
" So when tomorrow starts without me, Don't think we're far apart, For every time you think of me, I'm right there, in your heart.
 

Av vartskadetsluta - 7 februari 2012 20:57

Inatt var det jobbigt. Jag kände det komma hela kvällen, paniken. Panik över att inget är som jag vill att det ska vara och känslan av att inte kunna göra ngt. Bara vänta.


Jag höll på att garva ihjäl mig igår morse. Fick ett mess fr en kille jag snabbdejta i somras. Jag avsluta för han var så jäkla mesig som bara vissa killar kan vara. En wannabe som i själva verket inte är ngt av det han vill vara. Snackar mkt och gillar att snacka mkt om sig själv. Finns det en värre sort? Jag stod inte ut i fem minuter. Avecklad.


I messet stod det ngt i stil med "Var det du som ringde i lördags, hoppas ni hade kul bla bla..." Vaddå "jag som ringde"? In i samtalslistan och kolla läget. Oj, 04,15 uppring "xxx mob", aj då! Jag visste att jag hade ringt en annan kille men hur fan gick det här till? Enkelt! I fyllan och villan förväxla jag namnen på killarna (inte lätt när alla heter så lika" och gör ett bootiecall på en kille som jag inte kunde komma bort från fort nog. Clever girl!

Det var bara att krypa till korset och förklara läget, inge utrymme för missförstånd med detta ego. Jag skrev som det var, att jag hade ringt fel. Han tog det precis som en sån som han gör. Han låtsats som inget och fortsätter att messa (utan uppmuntran i form av frågor el liknande), berättar om hur han söker jobb och får en massa "bra respons". Vad fan betyder bra respons?? Får han alla jobb han söker? Tveksamt. Jag hade aldrig velat ha en sån uppblåst person i mitt team.


Ja, det var väl veckans idiot. I övrigt är det ganska lugnt på killfronten. Inga nya stjärnor och inga gamla dåliga repriser som vill göra come back. Nästan snudd på dött. :( Trivs inte riktigt då heller. Vill att det ska hända saker så jag kan sysselsätta mig med det istället för att tänka. Olga skulle säga att det är kanon för mig med lugn och ro så jag får samla mig och ta reda på vad jag vill. Men jag vill inte!! Jag vet ju inte vad fan jag vill! Och det lilla jag känner till att jag vill vill inte den personen. Kan inte gärna tvinga ngn att bli/känna/göra som jag vill.


Läste ett horoskop idag när jag gjorde naglarna. Tydligen är 2012 året då jag får det jobb jag så länge velat ha och arbetat för att få. Fantastiskt! Tydligen ska jag bli kär i maj också. Inget som kommer hålla för evigt men ändå ngt bra tydligen. Perfekt! Det måste vara när jag kommer hem från en vecka själv i Egypten och är helt utvilad och brundbränd. :)


Träffade en ny tjej i lördags, ganska cool. Hon dejtar min fina kusin. Hon ville gå ut i helgen. Jag hade tänkt att ta det lugnt den här helgen men det är bara tisdag och redan börjar partypulsen slå lite snabbare... Dålig självkontroll. Vi får se helt enkelt. Börjar känna ett behov att leka lite igen, det är över en månad sedan sist och a girl got to do what a girl got to do...


Vi får se...världens bästa uttryck!

Av vartskadetsluta - 6 februari 2012 22:26

Det känns så konstigt i kroppen. Inte dåligt men inte bra. rastlös fast ändå stilla. Som jag väntar på ngt men jag vet att det inte finns ngt att vänta på. Jag tävlar med mig själv hela tiden. Jag har tagit mig an en utmaning på jobbet för att pressa till det yttersta. Det funkar. Jag hoppas jag ska sticka ut och komma någonstans. Jag var och åt lunch med min vän och mentor. Han är äldre och både framgångsrik och omtyckt. Två saker som jag vill uppnå. Som det är just nu verkar jag liksom bara vara framgångsrik om jag åtskiljer de båda.


Jag är tydligen väldigt uttrycksfull. Och när det kommer till mig själv så har jag otroligt svårt att dölja vad jag känner om det inte är en situation med kund inblandad. Jag vet helt enkelt inte hur jag skulle göra. Jag insåg detta om mig själv för länge sen och förstod att det besparade oss alla tid och frågor om jag bara var ärlig från start. Men ibland är det så brutalt att vara ärlig. Människor som aldrig gjort en ngt ont förstår inte varför man inte ens kan tycka om dem ens lite...

De kan helt enkelt inte förstå att jag inte är gjord för att älska alla och andra. Jag älskar vissa och det gör jag så starkt att det inte räcker till ngn annan. Sen är det ju sjukt tråkigt att vissa av de människorna inte vill ha eller nöjer sig med det jag vill ge. Det borde vara omöjligt att älska ngn som inte älskar en tillbaka på samma sätt.


Jag har skjutit på lunchen med barkillen. Han var så seg på att svara på mess så jag tröttna. Är han intrsserad får han nog ta i lite mer än så. Jag orkar inte öppna en dörr i onödan om den sen ska bli svår att stänga.

Jag har insett att jag är bränd. Jag vill gärna träffa ngn men kan inte ge en tum. Det är som när jag sträcker mig inåt och ska ta fram en känsla så är det tomt. I´m trying.


Jag ska boka resa till London snart. Ska försöka komma iväg redan i början av mars och vara borta ett par dagar. Jag älskar London. Bara gå omkring, lyssna och titta. Det finns ingen stad som jag älskar att promenera i som i London. Där kan jag gå tills fötterna värker och precis då så stannar jag på en Starbucks och köper ett kaffe som inte finns någon annanstans än just där i min favoritstad. Hur många gg i mitt liv har jag åkt dit för att ladda om och komma tillbaka till mig? Fler än jag minns.


Jag bestämde mig ikväll för att ta en vecka i ngt varmt land. Jag står inte ut här hemma i kyla och mörker. I brist på sällskap som jag orkar med just nu så har jag äntligen bestämt mig för att åka själv. Mina vänner kommer tycka att jag är helt slut. Eller kanske mer underlig. Men jag vill bara ha en hel vecka där bara jag bestämmer vad jag ska göra och när jag ska göra det. Det blir spännande att se hur det känns. Jag kanske får panik av att vara ensam eller så kommer jag älska det. Massa människor reser själva, varför skulle inte jag göra det?


Känns skönt att ha fattat ett beslut, både om London och solresa. Plötsligt så känns februari inte så jävla boring längr. <3

Av vartskadetsluta - 1 februari 2012 23:03

Idag hörde kille nr 1 av sig från i fredags. Han vill ta en lunch. Låter seriöst. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det, om det inte är spännande så är det inte bra men men det ska vara bra för mig. Olga, min teraupet, säger att jag måste ge folk en chans. Jag ska inte vara så snabb att döma. Men det är ju jag. Det är allt jag baserar min karriär på.


Kunna läsa folk. Och jag är bra på det. Jag brukar känna att det både är det bästa och det sämsta hos mig. Man ser allt för mycket när man ser rakt igenom människor. Man tappar tron på den fria viljan när man lyckas manipulera människor att känna och göra som du vill.


Men de har tur. Jag är inte så ond och kall som jag verkar på utsidan. Rakt igenom och i slutändan så vill jag dem väl och jag kan gå långt för att det ska bli som jag vill. Pressa den enskilda till det yttersta för att sedan hjälpa dem tillbaka till deras comfort zone. Det är väl det det hela handlar om i mitt yrke? Få folk att lita på dig och det enklaste sättet är att få dem att tro de ser rakt igenom dig, när det i själva verket är tvärt om. Jag vågar åt dem.


Ibland tar jag det för långt. Som när jag dricker. Då blir jag elak. Tur att man inte får vara full på jobbet ;) Människor är så fascinerande men ändå så enkla. Jag njuter av att utmana personer jag aldrig tidigare mött och som inte vet ngt om mig eller vad jag är. Tyvärr så får jag en kick av att pressa dem på fel sätt när jag är privat. Kanske ngn elak ådra som får en chans att visa sitt fula ansikte...


Idag var tjejerna här på middag, mysigt. Det blir mysigare för varje gång. Just den här middagen bevisar att Olga har rätt. Ge folk en chans och se vad som finns där bakom fasader och första intryck. De här två tjejerna är inga jag hade valt som vänner själv. Men omständigheterna krävde en relation som till slut växte sig starkare än motsättningarna. Jag uppskattar dem för dem de är. Konstigt uttryck men ändå så enkelt och sant. Det är svårt att uppskatta folk för vad de är. Det är nog sällan de verkligen ger en chans till det ovannämnda också. För visst bär vi så många ansikten och personer med oss att det ibland är svårt att veta vem eller vad man faktiskt är? Jag tappade bort mig själv för länge sen, om jag nånsin visste.

Av vartskadetsluta - 1 februari 2012 23:03

Idag hörde kille nr 1 av sig från i fredags. Han vill ta en lunch. Låter seriöst. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det, om det inte är spännande så är det inte bra men men det ska vara bra för mig. Olga, min teraupet, säger att jag måste ge folk en chans. Jag ska inte vara så snabb att döma. Men det är ju jag. Det är allt jag baserar min karriär på.


Kunna läsa folk. Och jag är bra på det. Jag brukar känna att det både är det bästa och det sämsta hos mig. Man ser allt för mycket när man ser rakt igenom människor. Man tappar tron på den fria viljan när man lyckas manipulera människor att känna och göra som du vill.


Men de har tur. Jag är inte så ond och kall som jag verkar på utsidan. Rakt igenom och i slutändan så vill jag dem väl och jag kan gå långt för att det ska bli som jag vill. Pressa den enskilda till det yttersta för att sedan hjälpa dem tillbaka till deras comfort zone. Det är väl det det hela handlar om i mitt yrke? Få folk att lita på dig och det enklaste sättet är att få dem att tro de ser rakt igenom dig, när det i själva verket är tvärt om. Jag vågar åt dem.


Ibland tar jag det för långt. Som när jag dricker. Då blir jag elak. Tur att man inte får vara full på jobbet ;) Människor är så fascinerande men ändå så enkla. Jag njuter av att utmana personer jag aldrig tidigare mött och som inte vet ngt om mig eller vad jag är. Tyvärr så får jag en kick av att pressa dem på fel sätt när jag är privat. Kanske ngn elak ådra som får en chans att visa sitt fula ansikte...


Idag var tjejerna här på middag, mysigt. Det blir mysigare för varje gång. Just den här middagen bevisar att Olga har rätt. Ge folk en chans och se vad som finns där bakom fasader och första intryck. De här två tjejerna är inga jag hade valt som vänner själv. Men omständigheterna krävde en relation som till slut växte sig starkare än motsättningarna. Jag uppskattar dem för dem de är. Konstigt uttryck men ändå så enkelt och sant. Det är svårt att uppskatta folk för vad de är. Det är nog sällan de verkligen ger en chans till det ovannämnda också. För visst bär vi så många ansikten och personer med oss att det ibland är svårt att veta vem eller vad man faktiskt är? Jag tappade bort mig själv för länge sen, om jag nånsin visste.

Av vartskadetsluta - 31 januari 2012 22:27

Jag gjorde en abort. Jag ville så gärna ha barnet men alla fakta talade emot. Mitt i karriären, precis bytt jobb inom banken och ensam. Framför allt ensam. I slutändan var det det som bestämde. Jag vill inte börja med att ge mitt barn en pappa som inte är med i bilden, by choice.


Hade jag inte vetat vem som var pappan så hade det kanske varit annorlunda men nu var det inte så. Mannen som jag älskat i nästan ett år från första stunden jag såg honom. Mot alla odds, mot alla dåliga sidor som han har så älskade jag honom och trodde längst in att det kunde bli vi. Det var därför jag lät det hända.


Samma månad som jag fyllde 30 år gjorde jag min abort. Min andra vecka på nya jobbet, fredagen till den helg som jag flyttade till en ny lägenhet så gick jag till abortkliniken och tog det första av två piller. 1% aborterar på det första pillret och dagen, jag tillhörde tydligen dem. Jag blödde hela helgen. På fredagkväll kom mamma och hämtade mig hem till dem. Jag blödde och sov. Det gjorde ont i själen.

Varje gång jag lyfte ngt i flytten så blödde jag ännu mer. Jag grät inombords.


På söndag kväll åkte jag till min bästa vän. Hon tog ledigt för att vara med mig under måndagen då den verkligen aborten skulle ske. Ironin i det hela var att jag redan aborterat på fredagen. Jag som var så rädd för att känna hur jag tog död på ngt som var så fint fick börja om med pillrena på måndagen "för säkerhets skull" sa de på kliniken. Nu gjorde det mer ont. Måndagstabletterna skulle framkalla kramper, det gjorde ont. Men det gick över.

På tisdagen var jag tillbaka, idel solsken, på nya jobbet.


Oktober och November gjorde vi all time high i resultat. Jag var en stjärna. En 30 åring som ser bra ut, bor på en bra adress och presterar otroliga resultat på jobbet. Jag var värd varenda krona de hade betalat för att jag skulle börja där. Men bakom, under, så finns det inget. Ibland kanske en hel del sorg men för det mesta inget. Jag lägger den mesta efforten på ytan och hur det känns där. Det är den som de ser och det är den som gör bra ifrån sig. Det där bakom och under har mest gjort ingenting eller bara skada. Man är väl trots bara det man gör sig...eller?

Av vartskadetsluta - 30 januari 2012 22:19

Alldeles första inlägg...


Jag vill skriva för mig själv och kanske för ngn annan som behöver dela känslan. Jag är en 30:årig tjej som anses vara på toppen av karriär och livet. Så fel man kan ha. Sedan över ett år sedan blev jag dålig igen. Efter flera år utan attacker och dåliga tankar föll jag djupare än nånsin. Jag lämnade mannen som älskade mig över allt annat, slutade på jobbet som jag slitit på i tre år för att göra mig ett namn på och började om från noll.


Om jag bara vetat. Hade jag valt nåt annat? Det är många som fortfarande frågar fast det snart gått tre år. Svaret är nej, jag ångrar mig aldrig. Inte ens när det är som mörkast vill jag tillbaka. Det är inte det som är problemet. Problemet är att jag inte vet vart jag vill framåt.


Jag fick hjälp av min husläkare, depression och panikångest. Första diagnosen då för flera år sedan var paniksyndrom. Tyvärr är det aldrig så enkelt. Man kan önska att det är som halsfluss. Du går tilldoktorn, får din medecin och väntar på att bli frisk. Det här blir man aldrig frisk från! Jag är det här och enda sättet att leva med det är just att lära sig leva med det. Mitt största problem. Att acceptera. Acceptera den jag är och att den personen inte är den jag har lagt ner så sjukt mkt tid på att skapa!


Idag arbetar jag inom finans, anses vara framgångsrik, bra betald och ha alla förutsättningar för lycka i Sveriges storstad Stockholm. Men jag är aldrig nöjd. Känner mig inte så bra som jag alltid tror att jag ska göra när jag uppnår ngt. På nåt sätt känns det mer som att jag borde kunna bättre om jag nu lyckats uppnå det jag velat. Så jag stäcker mig efter mer, och mer och mer.


I helgen var jag så sjukt tankad. Fredagen började med en aw direkt ef jobbet 16,30. Jag längtade ut till att träffa människor som jag inte känner och kan stå och snacka bort tiden och verkligheten med. Jag fick som jag ville. Vi träffade några killar och de började bjuda på drinkar. Ingen av dem var direkt snygg men jag såg direkt ut den som var bäst av dem. Jag närmade mig ganska snabbt. Han visste nog inte vad som slog honom för helt plötsligt kysstes vi och han förstod inte vad som hände. Det är så jag gillar det, överraska. Låt mig påpeka att han blev ganska glatt överraskad. Vi hånglade vidare lite men efter ett par timmar på samma ställe ville jag röra mig. Vi gick vidare utan killarna, bytte nummer och sa att vi skulle höras senare.

Nästa ställe kunde igentligen varit desamma som innan. Samma sort folk, lite äldre, lite rikare och kanske lite mer ensamma. Vi träffade några nya killar. Satt med dem, drack dyra viner och kaffedrinkar. Blev ännu mer berusade. Jag gick ut och rökte ett par gånger. Jag gillar att göra det själv när jag är full. Gör det lättare för mig att ta kontakt med andra människor. Titta på dem och se vad jag kan göra eller inte. Jag träffade en kille på uteserveringen. Han var snygg. Lite dryg, så som alla snygga killar är, de har det för bra i Sthlm. Tillgång och efterfrågan, alltid fler snygga tjejer än killar. Jag minns inte hur det hände men helt plötsligt så stod vi och hångla. Ganska vilt om jag minns rätt. hans händer var under min tröja och mina vet jag inte riktigt vart de höll hus. Jag avbröt. Vi satt ju med några andra där inne och den här killen var ju bara ett tidsfördriv när jag rökte. Jag gick in.


Jag kräktes på toaletten. Full som en kastrull. Blanda aldrig vin och sprit eller ska jag säga varva aldrig vin och sprit, slutar aldrig bra.


När jag väl kom hem kändes kvällen med facit i hand ganska bortkastad. Vad hade den gett mig igentligen? Jag ringde honom fr hemligt nummer. Trots att jag lovat mig själv att inte göra det. Jag tycker inte ens det är kul att träffa honom längre så varför kan jag inte låta bli. Den jävlen svara inte. Den där idioten som vänt hela min tillvaro upp och ner utan att blinka. Ibland kan man bara hata det där aset.


Jaha, det var väl lite om mig. Nu känner jag mig helt slut. Imorgon är det fullt upp på jobbet med kundmöten och glada miner. Låt karusellen börja snurra igen.


Nu kör vi!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards