Inatt var det jobbigt. Jag kände det komma hela kvällen, paniken. Panik över att inget är som jag vill att det ska vara och känslan av att inte kunna göra ngt. Bara vänta.

Jag höll på att garva ihjäl mig igår morse. Fick ett mess fr en kille jag snabbdejta i somras. Jag avsluta för han var så jäkla mesig som bara vissa killar kan vara. En wannabe som i själva verket inte är ngt av det han vill vara. Snackar mkt och gillar att snacka mkt om sig själv. Finns det en värre sort? Jag stod inte ut i fem minuter. Avecklad.

I messet stod det ngt i stil med "Var det du som ringde i lördags, hoppas ni hade kul bla bla..." Vaddå "jag som ringde"? In i samtalslistan och kolla läget. Oj, 04,15 uppring "xxx mob", aj då! Jag visste att jag hade ringt en annan kille men hur fan gick det här till? Enkelt! I fyllan och villan förväxla jag namnen på killarna (inte lätt när alla heter så lika" och gör ett bootiecall på en kille som jag inte kunde komma bort från fort nog. Clever girl!

Det var bara att krypa till korset och förklara läget, inge utrymme för missförstånd med detta ego. Jag skrev som det var, att jag hade ringt fel. Han tog det precis som en sån som han gör. Han låtsats som inget och fortsätter att messa (utan uppmuntran i form av frågor el liknande), berättar om hur han söker jobb och får en massa "bra respons". Vad fan betyder bra respons?? Får han alla jobb han söker? Tveksamt. Jag hade aldrig velat ha en sån uppblåst person i mitt team.

Ja, det var väl veckans idiot. I övrigt är det ganska lugnt på killfronten. Inga nya stjärnor och inga gamla dåliga repriser som vill göra come back. Nästan snudd på dött. :( Trivs inte riktigt då heller. Vill att det ska hända saker så jag kan sysselsätta mig med det istället för att tänka. Olga skulle säga att det är kanon för mig med lugn och ro så jag får samla mig och ta reda på vad jag vill. Men jag vill inte!! Jag vet ju inte vad fan jag vill! Och det lilla jag känner till att jag vill vill inte den personen. Kan inte gärna tvinga ngn att bli/känna/göra som jag vill.

Läste ett horoskop idag när jag gjorde naglarna. Tydligen är 2012 året då jag får det jobb jag så länge velat ha och arbetat för att få. Fantastiskt! Tydligen ska jag bli kär i maj också. Inget som kommer hålla för evigt men ändå ngt bra tydligen. Perfekt! Det måste vara när jag kommer hem från en vecka själv i Egypten och är helt utvilad och brundbränd. :)

Träffade en ny tjej i lördags, ganska cool. Hon dejtar min fina kusin. Hon ville gå ut i helgen. Jag hade tänkt att ta det lugnt den här helgen men det är bara tisdag och redan börjar partypulsen slå lite snabbare... Dålig självkontroll. Vi får se helt enkelt. Börjar känna ett behov att leka lite igen, det är över en månad sedan sist och a girl got to do what a girl got to do...

Vi får se...världens bästa uttryck!

Det känns så konstigt i kroppen. Inte dåligt men inte bra. rastlös fast ändå stilla. Som jag väntar på ngt men jag vet att det inte finns ngt att vänta på. Jag tävlar med mig själv hela tiden. Jag har tagit mig an en utmaning på jobbet för att pressa till det yttersta. Det funkar. Jag hoppas jag ska sticka ut och komma någonstans. Jag var och åt lunch med min vän och mentor. Han är äldre och både framgångsrik och omtyckt. Två saker som jag vill uppnå. Som det är just nu verkar jag liksom bara vara framgångsrik om jag åtskiljer de båda.

Jag är tydligen väldigt uttrycksfull. Och när det kommer till mig själv så har jag otroligt svårt att dölja vad jag känner om det inte är en situation med kund inblandad. Jag vet helt enkelt inte hur jag skulle göra. Jag insåg detta om mig själv för länge sen och förstod att det besparade oss alla tid och frågor om jag bara var ärlig från start. Men ibland är det så brutalt att vara ärlig. Människor som aldrig gjort en ngt ont förstår inte varför man inte ens kan tycka om dem ens lite...

De kan helt enkelt inte förstå att jag inte är gjord för att älska alla och andra. Jag älskar vissa och det gör jag så starkt att det inte räcker till ngn annan. Sen är det ju sjukt tråkigt att vissa av de människorna inte vill ha eller nöjer sig med det jag vill ge. Det borde vara omöjligt att älska ngn som inte älskar en tillbaka på samma sätt.

Jag har skjutit på lunchen med barkillen. Han var så seg på att svara på mess så jag tröttna. Är han intrsserad får han nog ta i lite mer än så. Jag orkar inte öppna en dörr i onödan om den sen ska bli svår att stänga.

Jag har insett att jag är bränd. Jag vill gärna träffa ngn men kan inte ge en tum. Det är som när jag sträcker mig inåt och ska ta fram en känsla så är det tomt. I´m trying.

Jag ska boka resa till London snart. Ska försöka komma iväg redan i början av mars och vara borta ett par dagar. Jag älskar London. Bara gå omkring, lyssna och titta. Det finns ingen stad som jag älskar att promenera i som i London. Där kan jag gå tills fötterna värker och precis då så stannar jag på en Starbucks och köper ett kaffe som inte finns någon annanstans än just där i min favoritstad. Hur många gg i mitt liv har jag åkt dit för att ladda om och komma tillbaka till mig? Fler än jag minns.

Jag bestämde mig ikväll för att ta en vecka i ngt varmt land. Jag står inte ut här hemma i kyla och mörker. I brist på sällskap som jag orkar med just nu så har jag äntligen bestämt mig för att åka själv. Mina vänner kommer tycka att jag är helt slut. Eller kanske mer underlig. Men jag vill bara ha en hel vecka där bara jag bestämmer vad jag ska göra och när jag ska göra det. Det blir spännande att se hur det känns. Jag kanske får panik av att vara ensam eller så kommer jag älska det. Massa människor reser själva, varför skulle inte jag göra det?

Känns skönt att ha fattat ett beslut, både om London och solresa. Plötsligt så känns februari inte så jävla boring längr. <3

Idag hörde kille nr 1 av sig från i fredags. Han vill ta en lunch. Låter seriöst. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det, om det inte är spännande så är det inte bra men men det ska vara bra för mig. Olga, min teraupet, säger att jag måste ge folk en chans. Jag ska inte vara så snabb att döma. Men det är ju jag. Det är allt jag baserar min karriär på.

Kunna läsa folk. Och jag är bra på det. Jag brukar känna att det både är det bästa och det sämsta hos mig. Man ser allt för mycket när man ser rakt igenom människor. Man tappar tron på den fria viljan när man lyckas manipulera människor att känna och göra som du vill.

Men de har tur. Jag är inte så ond och kall som jag verkar på utsidan. Rakt igenom och i slutändan så vill jag dem väl och jag kan gå långt för att det ska bli som jag vill. Pressa den enskilda till det yttersta för att sedan hjälpa dem tillbaka till deras comfort zone. Det är väl det det hela handlar om i mitt yrke? Få folk att lita på dig och det enklaste sättet är att få dem att tro de ser rakt igenom dig, när det i själva verket är tvärt om. Jag vågar åt dem.

Ibland tar jag det för långt. Som när jag dricker. Då blir jag elak. Tur att man inte får vara full på jobbet ;) Människor är så fascinerande men ändå så enkla. Jag njuter av att utmana personer jag aldrig tidigare mött och som inte vet ngt om mig eller vad jag är. Tyvärr så får jag en kick av att pressa dem på fel sätt när jag är privat. Kanske ngn elak ådra som får en chans att visa sitt fula ansikte...

Idag var tjejerna här på middag, mysigt. Det blir mysigare för varje gång. Just den här middagen bevisar att Olga har rätt. Ge folk en chans och se vad som finns där bakom fasader och första intryck. De här två tjejerna är inga jag hade valt som vänner själv. Men omständigheterna krävde en relation som till slut växte sig starkare än motsättningarna. Jag uppskattar dem för dem de är. Konstigt uttryck men ändå så enkelt och sant. Det är svårt att uppskatta folk för vad de är. Det är nog sällan de verkligen ger en chans till det ovannämnda också. För visst bär vi så många ansikten och personer med oss att det ibland är svårt att veta vem eller vad man faktiskt är? Jag tappade bort mig själv för länge sen, om jag nånsin visste.

Idag hörde kille nr 1 av sig från i fredags. Han vill ta en lunch. Låter seriöst. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det, om det inte är spännande så är det inte bra men men det ska vara bra för mig. Olga, min teraupet, säger att jag måste ge folk en chans. Jag ska inte vara så snabb att döma. Men det är ju jag. Det är allt jag baserar min karriär på.

Kunna läsa folk. Och jag är bra på det. Jag brukar känna att det både är det bästa och det sämsta hos mig. Man ser allt för mycket när man ser rakt igenom människor. Man tappar tron på den fria viljan när man lyckas manipulera människor att känna och göra som du vill.

Men de har tur. Jag är inte så ond och kall som jag verkar på utsidan. Rakt igenom och i slutändan så vill jag dem väl och jag kan gå långt för att det ska bli som jag vill. Pressa den enskilda till det yttersta för att sedan hjälpa dem tillbaka till deras comfort zone. Det är väl det det hela handlar om i mitt yrke? Få folk att lita på dig och det enklaste sättet är att få dem att tro de ser rakt igenom dig, när det i själva verket är tvärt om. Jag vågar åt dem.

Ibland tar jag det för långt. Som när jag dricker. Då blir jag elak. Tur att man inte får vara full på jobbet ;) Människor är så fascinerande men ändå så enkla. Jag njuter av att utmana personer jag aldrig tidigare mött och som inte vet ngt om mig eller vad jag är. Tyvärr så får jag en kick av att pressa dem på fel sätt när jag är privat. Kanske ngn elak ådra som får en chans att visa sitt fula ansikte...

Idag var tjejerna här på middag, mysigt. Det blir mysigare för varje gång. Just den här middagen bevisar att Olga har rätt. Ge folk en chans och se vad som finns där bakom fasader och första intryck. De här två tjejerna är inga jag hade valt som vänner själv. Men omständigheterna krävde en relation som till slut växte sig starkare än motsättningarna. Jag uppskattar dem för dem de är. Konstigt uttryck men ändå så enkelt och sant. Det är svårt att uppskatta folk för vad de är. Det är nog sällan de verkligen ger en chans till det ovannämnda också. För visst bär vi så många ansikten och personer med oss att det ibland är svårt att veta vem eller vad man faktiskt är? Jag tappade bort mig själv för länge sen, om jag nånsin visste.